Tankesnurr

Den här burken är mig mycket kär. Inte bara för att den är oemotståndligt fin utan för att historien med burken i sig är vacker. Den tillhörde en liten krokryggig gumma som låg mig varmt om hjärtat. Burken stod i en hylla i hennes kök, och jag fattade tycke och beundran för den omedelbart. Lilla Thea dog och då var det länge sedan jag sist tänkt på burken. Så en dag flera månader senare när jag kom hem från jobbet stod det ett egenhändigt tejpat lite halvbuckligt paket vid min dörr. I paketet låg denna burk omsorgsfullt inbäddad tillsammans med ett brev. Det var Theas svärdotter som skickat mig burken för som hon skrev "jag vet att Thea skulle velat att du fick den"... Jag blev så rörd, så nu står bruken i köket fulladdad med kaffe och varje gång jag tittar på den så tänker jag på Thea, hennes leende, hennes gester och vad glad jag är att jag fick förmånen att lära känna henne.